Dokumentär. Lena Einhorn Film för Sveriges Television (K-special); 57 min.
Manus: Lena Einhorn och Maria Sleszynska
Producenter: Lena Einhorn och Maria Sleszynska
Foto: Håkan Pieniowski
Redigering: Maria Sleszynska
De var tre av de stora revolutionära ledarna under 1900-talets början – och de var kvinnor. Alexandra Kollontaj, Rosa Luxemburg och Emma Goldman föddes nästan samtidigt – 1872, 1871 och 1869 – och inte långt ifrån varandra, i de västra delarna av det tsarryska riket. Men de växte sedan upp i helt olika länder och helt olika miljöer. Ändå skulle de, helt oberoende av varandra, komma att utveckla tankegångar och liv som i mångt och mycket kom att likna varandra, trots att de var så nydanande i sitt uttryck. Det revolutionära bestod inte bara i att dessa tre kvinnor runt förra sekelskiftet blev några av de få kvinnliga socialistiska portalfigurerna, och som sådana synnerligen produktiva författare.
Det bestod också i deras liknande livsstilar – ett förespråkande av fri kärlek, en passionerad arbetsnarkomani, ett stundtals rotlöst flackande runt jorden – och, vissa säger framför allt, i deras tidiga försök att förena socialismen med feminismen (framför allt gäller detta Kollontaj och Goldman).
Deras vägar skulle så småningom komma att korsas – men också skilja sig åt radikalt. När det som från början såg ut som utopiernas lyckliga förverkligande – den ryska revolutionen – kom att förvandlas till något helt annat än vad de tre kvinnorna kämpat för, så kom de att reagera mycket olika. Från totalt avståndstagande till medlöperi.
Revolutionens kvinnor är en film om livsval i skuggan av den ryska revolutionen.