Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter. En resa i pandemins Sverige (Norstedts, 2022)

Pandemivåren 2020 befann sig Sverige, ett land präglat av sunt förnuft, vetenskap och demokratiska värderingar, helt plötsligt i världsnyheternas flöde och man sa: vi har rätt och alla andra har fel. Vad var det egentligen som hände? Det diskuterar Lena Einhorn, författare, filmare och regissör, samt utbildad läkare med en doktorsgrad i virologi, i boken Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter.

Lena Einhorn berättar:

– Vad jag kände dessa veckor var en oerhörd häpnad, över att ingen i ansvarig ställning gjorde något, över att ingen beslutsfattare tog hotet på allvar, över att uppenbara varningssignaler klingade ohörda. Jag kan jämföra det med känslan jag fick när jag vaknade av jordbävningen i Los Angeles, 1994, och allt skakade och gatlyktorna slocknade. ‘Varför har ingen ansvarig sagt att det här skulle hända?’ Men den häpnaden varade bara i en sekund. Häpnaden jag kände våren 2020 tog aldrig slut.

Lena Einhorn beskriver med exakthet i blicken hur hon gick från förvåning till aktivism och hur hon kastades tillbaka till sin tidigare profession som virolog, en verksamhet som hon trodde att hon lämnat för flera decennier sedan, långt innan hon blev författare på heltid. Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter följer de första två årens pandemidebatt, beskriver förloppen och blottlägger många av de underliggande processerna.

Det är dags nu, att börja titta närmare på vad som hände när Sverige och världen drabbades av covid-19-pandemin – och att ta vara på lärdomarna

Recensionscitat

Ansvariga var övertygade om att coronan inte skulle sprida sig till Sverige, utan bete sig som de gamla SARS-virusen och kvävas i sin geografiska linda. Einhorn var säker på motsatsen och fick rätt … Resan genom pandemins Sverige är en krigsskildring … Sidan som Einhorn representerar menar att Sverige valde fel pandemistrategi, och att det ledde till död. Ändå fick ansvariga befolkningen med sig. Kunde vägra lyssna på kritiker, vägra tillstå misstag, utan att det kostade dem något. Kritikerna fick utstå rejäla, lumpna och fula smällar i medierna – en av dem var undertecknad skyldig till – men stred ändå vidare … Jag låter andra avgöra om Einhorns verklighetsbeskrivning är riktig. Den stora frågan är förstås: Vad hade blivit annorlunda om Tegnell hade lyssnat på Einhorn i februari 2020? Eller i april samma år? Oktober? Och hur kan vi veta det?

Victor Malm, Expressen

 

Einhorn doktorerade i virologi 1983; sedan dess har hon varit verksam som författare och dokumentärfilmare. Är hon rätt person att ifrågasätta FHM:s pandemihantering? Saken är den, tror jag, att de som reagerar när ingen annan gör det nästan alltid kommer att vara fel personer … Utomlands kallar vi dem dissidenter; om de överlever förtjänar de ett pris. Hemma tycker vi att de är jobbiga. Genom sitt sätt att hantera sådana avvikare visar mediebranschen sitt rätta ansikte. När det gäller Einhorn tog de sakliga motargumenten slut ganska fort: hon tilldelades rollen som foliehatt … Bäst fungerar boken som en samling citat – och här finns verkligen några raseriutbrott, mobbande tidningstexter och självsäkra påståenden som förtjänar att kommas ihåg. Den 6 mars 2020 twittrade Agnes Wold att stockholmarna säkert kunde gå på melodifestival i Globen, eftersom Tegnell ”har räddat dem från en epidemi”. Två månader senare hade Sverige de högsta dödstalen i världen.

Håkan Lindgren, Svenska Dagbladet

 

Fastän ingen längre tror att kampen mot coronaviruset går att vinna – vi kan endast lindra konsekvenserna av pandemin – ägnar Einhorn den överväldigande delen av boken åt att göra upp med ärkefienderna i FHM. Anders Tegnell utmålas som förstockad, trög och okunnig. Vi fick rätt om testning, presymptomatisk smitta, munskydd, hamrar hon in. Vi, de upplysta. Ni, de vettlösa … Förutom för den mest inbitne Tegnell-hataren har Einhorns bok alltså inget större läsvärde. Det är hennes krig: bara för att de frälsta grävt ner sig i skyttegravar behöver inte vi andra ställa oss mellan dem och bli nerkladdade av pajkastningen. F

Farshid Javalvand, Sydsvenskan

 

Att som Lena Einhorn både kunna trolla med ord och ha en bakgrund i virusforskning är unikt. Boken är både välskriven och intressant. Dessutom skildrar författaren händelserna de senaste åren så det blir spännande läsning. Problemet för läsaren är att det är svårt att ta ställning till argumentationen eftersom ingen ännu har något facit. Att kräva en kristallkula hos myndigheterna, eller hos någon överhuvudtaget, är mycket begärt. Boken är också en beskrivning av det lilla livet under pandemin. Det blev fler naturupplevelser, mindre kultur. Mer umgänge med ett fåtal vänner, färre stora tillställningar. Som sådan är boken också ett stycke välskriven nutidshistoria.

Michael Nyhaga, Bibliotekstjänst

 

Denna redogörelse och dagbok över hur pandemin drabbade Sverige och hur regeringen lämnade makten över till Folkhälsomyndigheten och hur en stor del av svenska medier tappade all förmåga att granska makten borde läsas av varenda journalist, varenda politiker, varenda anställd inom någon myndighet och för delen egentligen varenda människa i Sverige som vill att vi lär oss av stora misstag … Denna bok är viktig, oerhört viktig.

Rosemari Södergren, Kulturbloggen

 

Lena Einhorn är läkarutbildad och disputerad virolog, men mer känd som författare och filmare. När pandemin bröt ut hade mer än 30 år gått sedan hon lämnade forskningen. Trots det började hon läsa vetenskapliga rapporter om viruset – och mejlade en vädjan om mer långtgående åtgärder till stadsepidemiolog Anders Tegnell. Han inledde sitt svar med ”Tja vi får se …” … Bilden som växer fram är att myndigheten åtminstone i början av pandemin borde ha tagit hotet på större allvar … Nyanserade analyser av pandemipolitiken blir säkert ett ämne för framtida historieböcker. I väntan på dem är Lena Einhorns bok en fängslande berättelse om hur ett virus påverkar allt från individers hälsa till synen på vetenskaplig expertis, demokrati och svenskarnas folkhälsopatriotiska känslor.

Per Snaprud, Forskning och Framsteg

 

Berättelsen är både engagerad och personlig. Den svenska pandemihistorian vävs samman med det som inträffar i Einhorns liv: en trafikolycka, livet i karantän på Värmdö och bokprojekt. Men det finns ett tydligt narrativ i boken: Sveriges vägval formades av Anders Tegnell och hans chef Johan Carlson, deras beslut var felaktiga, undermåliga och senfärdiga, regeringen gick i deras ledband och konsekvenserna av detta ledde till att en stor grupp människor miste livet i onödan … Att majoriteten av befolkningen tycks vara nöjda med den svenska hanteringen förbryllar och irriterar visserligen författaren, men avfärdas som ett neurotiskt grupptänkande – samma argumentation som förekommer hos antivaxxare.

Jakob Carlander, Vimmerby Tidning, m.fl.

 

”Nu tror jag det är väldigt farligt att tro att skyddsutrustning hindrar något”, sa statsepidemiologen Anders Tegnell när han fick frågan om det inte finns en poäng i att se till att folk som jobbar inom äldrevården har mer skyddsutrustning. Det är ett av många citat som inte kommer att glömmas så lätt, och som radas upp i den senaste boken om hur Sverige hanterade pandemin, skriven av Lena Einhorn. Hon är inte nådig … I Sverige ville ingen höra att man kanske var på fel spår från början. Varför, är frågan som plågat Lena Einhorn, liksom Anders Tegnells orubblighet som även beundrades av många. Det här visar hon tydligt i sin bok, med många mejl hon återger … Frågan man blir kvar med är: Hade det verkligen behövt bli så här?

Sofie Stara, Vasabladet, Österbottens Tidning

 

Utländska journalister förundrades över Sveriges egensinniga hantering. Ja, hur hamnade vi där? Lena Einhorn menar att det inte var något typiskt svenskt. I Sverige brukar vi värna människan. Orsaken var olyckliga omständigheter. Det tidigare Smittskyddsinstitutet hade 2014 omvandlats till Folkhälsomyndigheten, förlorat många av sina forskare och blivit av med viktig kompetens. Nuvarande FHM och en svag regering som gick i dess ledband blev en bokstavligen dödlig kombination, skriver Einhorn. Därtill kommer en statsepidemiolog som inte velat göra saker för säkerhets skull. Jag instämmer. I Sverige blev inte räddande av liv och hälsa en överordnad målsättning. Det är en viktig bok Lena Einhorn har skrivit.

Anne-Charlotte Östman, LitteraturMagazinet