Ninas resa (Prisma, 2005)

De lyckades hålla sig kvar i gettot in i det sista, sedan flydde de, rev av sig judestjärnan och ”försvann” – under det att tyskarna, efter att ha satt eld på allt utom kyrkan, bombade resterna till grus. Nina, hennes bror Rudek och deras mamma var bland de absolut sista som lämnade Warszawas getto levande.

Nina Rajmic bevittnade både det judiska upproret 1943 och det polska året därpå. Båda slogs sorgfälligt ned av tyskarna. Nästan två år fick de vänta på krigsslutet, en tid av gastkramande dramatik och meningslös overksamhet.

Den vuxna Nina Einhorn ville berätta. Hennes egna ord, märkligt enkla och raka, bär upp denna otroliga överlevnadshistoria. Hennes dotter Lena gör den tillgänglig för oss alla. Nina Einhorn kom som flykting till Sverige 1946 och blev en framstående läkare och forskare inom gynekologisk onkologi. Hon gick bort år 2002.

Ninas resa vann Augustpriset 2005, för ”Årets svenska fackbok”.

Ninas resa har även publicerats i: Polen (Finna), Norge (Humanist Forlag), Finland (Otava), Tyskland (Heyne), Ryssland (Tekst), Holland (De Geus) och Israel (Kinneret).

RECENSIONSCITAT:

Läsaren återvänder inte från ”Ninas resa” befriad, tvärtom, han får ett uppdrag att minnas den och begrunda….Vi andra skall vara tacksamma för att Nina Einhorn ville berätta… och att Lena Einhorn ville skriva ner hennes minnen. Det är en mycket viktig bok, således.
Rita Tornborg, Svenska Dagbladet

 

Den är ju en sträckläsare. Det är ju märkvärdigt att hon kan skriva så bra också. Hon skriver väldigt spännande. Och enkelt. Och djupt allvarligt.
Maja Aase, Kulturnytt, Sveriges Radio

 

En alldeles förtrollande bok… Få böcker har fyllt mig med en sådan reservationslös beundran som denna. Jag känner mig lycklig och stärkt över att ha fått möta Nina, och jag unnar många, många att också få göra det.
Jean Bolinder, Skånska Dagbladet

 

Det är en lysande bok som Lena Einhorn skrivit. Den är spännande som en thriller och beskriver bättre än något annat jag läst de fruktansvärda odds som de polska judarna hade emot sig…. Av intervjuerna har Lena Einhorn på ett mästerligt sätt skapat en enastående tät skildring.
Ernst Klein, Östgöta Correspondenten

 

Det här är årets bästa och viktigaste bok.
Årets böcker, Östgöta Correspondenten

 

Sällan eller aldrig — ja, det skulle vara Viktor Klemperers dagböcker från krigsåren möjligen undantagna — har jag läst en lika tydlig och levande berättelse om att överleva balanserande mellan de slumpmässiga urvalen som kännetecknade gettolivet och att hålla en flämtande livslåga av hopp vid liv i ett fallande mörker…..Det är de små detaljerna som ger denna berättelse dess hypnotiska kraft och jag är Lena Einhorn evigt tacksam för att hon skapat detta monument över sin egen mor.
Gunnar Bergdahl, Helsingborgs Dagblad

 

Mest av allt är det här en historia om obändig livskraft och envishet. Allt, såväl det mest skräckfyllda som de livsavgörande ögonblick då Nina räddas till livet, återges med en lågmäld exakthet och utan några stora gester. Så träffar också Ninas vittnesbörd liksom Lenas berättelse om sin mamma rakt i hjärtat.
Vagabond

 

Ninas dotter, dokumentärfilmare och författare, har räddat Nina Einhorns nästan ofattbara berättelse åt eftervärlden… Det är svårt att hitta bättre sätt att läsa om historien än så här.
Kommunalarbetaren

 

Det är en lärorik och oerhört gripande historia som dokumentärfilmaren Lena Einhorn berättar på ett sakligt och lågmält refererande vis: historien om hur hennes mor Nina överlevde Warszawas getto… Ja, det är en fantastisk berättelse som förmedlar en avgörande livsvisdom.
Cristine Sarrimo, Sydsvenska Dagbladet

 

Ett unikt litet mästerverk.
Salomon Schulman, OBS Kulturkvarten

 

Hennes dotter [har] nu skrivit en bok, Ninas resa. En överlevnadsberättelse, där varje sida vänder sig själv… Som barnet på teatern som ser boven komma smygande i kulissen vill man resa sig upp och ropa till prinsessan: Akta dig, akta dig! Han är alldeles bakom dig!… Nina Einhorn avled 2002. Men hennes liv lever.
Per Svenson, Recension i Judisk Krönika

 

Berättelser om intuition och rådighet. Och om mod…om förtryckets mekanismer…om den rena ondskans förslagenhet… Nina och Lena Einhorns lakoniska prosa. Aldrig att de höjer rösten. Så hörs det också desto bättre.
Pia Zandelin, Expressen

 

Den här gripande och spännande skildringen har många värden, inte minst den intima och konkreta skildringen av vardagslivet.
Ruth Halldén, Dagens Nyheter

 

Trots att man vet hur resan tog slut, är det svårt att lägga boken ifrån sig… Liksom Annes [Anne Franks] dagbok är Ninas resa en oerhört viktig bok. Som bör läsas av generation efter generation.
Kerstin Weyler, Skolvärlden

 

Ninas resa är inte bara välskriven och engagerande, den är närgången och klargörande på ett sätt som inte all Förintelselitteratur mäktar med. Med sin sakliga och osentimentala berättarstil lyckas Nina Einhorn, med god hjälp av dottern, levandegöra stämningen i gettot. Ninas resa är en bok djupt präglad av just detta: Nina Einhorns vilja att vittna om sina upplevelser och Lena Einhorns önskan att dokumentera sin mammas berättelse, innan hon avled i cancer för ett par år sedan. I skärningspunkten mellan dessa båda starka viljor har ett stycke tänkvärd litteratur blivit till.
Catrin Ormestad, Uppsala Nya Tidning

 

Oerhört gripande om hur en ung flicka överlever krigets judeutrotning i bland annat Warszawas getto.
Kerstin Särneö, Tara

 

Ninas resa handlar inte om judarnas öde i Warszawas getto utan om en ung judinna och hennes familj som på ett obegripligt sätt lyckas överleva. På samma sätt som Wladyslaw Szpilman och Anne Frank gav röst åt enskilda öden gör Nina Einhorn det … Ninas resa är ett oerhört starkt vittnesbörd om hur livet kunde fortsätta trots en alltmer fasansfull vardag.
Jane Betts, Blekinge Läns Tidning

 

Jag kan inte lägga ifrån mig den, jag vill veta hur det går …Det här är en mycket viktig bok att läsa, för att vi aldrig ska glömma och för att kommande generationer också ska veta och inte kunna glömma.
Rolf Knutsson, Dagen

 

Ninas resa suger tag i läsaren från första stavelsen.
Erik Yvell, Dalademokraten

 

Lena har intervjuat sin mor och skrivit boken som jag tycker är nödvändig att läsa för att få åtminstone ett uns av förståelse för det som skedde i Nazi-Tyskland …De umbäranden som följer därefter är oerhört smärtsamma att läsa om. Långsamt stryper tyskarna judarnas livsrum och de känner sig som jagade djur. Mer än så vill jag inte berätta ur den här ytterst läsvärda boken.
Inger Dernroth, Mariestads-Tidningen Skaraborgs Allehanda

 

Lena Einhorn berättar, eller återberättar, historien om sin mor Nina och hennes familj…och hon gör det utan att höja rösten, sakligt och utan självömkande, fritt från annat moraliserande än det som ligger öppet och bart i den skildrade verkligheten. Denna konstlöshet i det yttre – att låta berättelsens form helt underordnas berättelsen själv – ger boken inte bara dess existensberättigande utan också en litterär halt.
Bengt Ingvar Ekman, Borås Tidning

 

Hur många vittnesbörd som Lena Einhorns berättelse om sin mor Nina behövs för att verkligen övertyga den misstrogne?
Göran Åberg, Jönköpingsposten

 

Vi är Nina och Lena Einhorn stort tack skyldig för detta vittnesbörd.
Franz T Cohn, Världen idag

 

En stark berättelse som berör.
Göran Engström, Vetlanda-Posten, Smålands-Tidningen, Tranås Tidning

 

Ninas resa – en berättelse som får läsaren att förstå.
Nina Thomsson, Gefle Dagblad