”Det här är något mycket spännande, och viktigt, som avtäcks. Om man kunde höra det, skulle det låta lite som en sång. En kvävd klagosång, från Titus dagar till den franske arkitekten Valadiers restaurering av hans triumfbåge på 1800-talet och hela vägen fram till Förintelsens judiska diaspora … Einhorn skriver fram det förflutna så att de långa linjerna blir synliga.”
Ulrika Kärnborg, Expressen
”imponerande hur Einhorn lyckas komprimera ett så massivt historiskt material till ett någorlunda sammanhängande narrativ. Det gör hon genom att strukturera det kring ett antal geografiska och symboliska gravitationspunkter – främst Jerusalem och Rom. Det är ett lyckat grepp.”
Johanna Käck, Dagens Nyheter
”Det som skänker boken en omisskännlig charm är att Einhorn skriver i presens, inifrån sina gestalter – som den förtvivlade överlevaren bland Jerusalems ruiner, eller i bokens mest svindlande och obehagliga scen: Hitler på perrongen i Rom 1938, sökande sin egen spegelbild i Mussolinis kortvuxna men, som han uppfattar det, ryggradsstarka gestalt …. ’Titusbågen’ är en spännande roman om hur ett verk kan skapa förbindelser genom tvåtusen år, likt ett symptom för människors storhetsvansinne.”
Sinziana Ravini, Aftonbladet
”Snilledraget att bygga punkthus av historia utan transportsträckor mellan sig, gör boken lekande lättläst och tillgänglig även för den som är helt obevandrad i de skeenden som återberättas.
Den som kan historien får nya infallsvinklar och fördjupning … Miljöerna och händelseförloppen är framsuggererade med så säker penna att fantasin placerar mig i dem … den som törstar efter kunskap om Titusbågens vidsträckta tentakler genom tid och rum har hittat alldeles rätt bok.”
Martina Montelius, Göteborgs-Posten
”Det finns all anledningatt bli imponerad av det inspirerade och kunskapsmättade anslaget och jag tänker att Einhorns syfte ligger långt bortom bågen – i en nutid som präglas av styrkedemonstrationer, politisk propaganda, maktmissbruk och religionsmotsättningar kan det vara tankeväckande att påminna sig själv om hur historien ständigt upprepar sig.”
Kersti Westin, Alingsås Tidning
”Titusbågen blir en symbol vars innebörd förändras med historien. Greppet är både originellt och effektivt. Den gemensamma nämnaren är inte en person eller en epok utan ett monument som ständigt omtolkas. Samtidigt väcker boken frågor om dokumentärromanens villkor … Dokumentärromanen lever i spänningsfältet mellan dokument och dikt. När gränsen mellan belagd historia och litterär gestaltning blir otydlig riskerar läsaren att tappa fotfästet. Men det är också här Titusbågen blir som mest tankeväckande – inte bara
som historisk berättelse utan också som en reflektion över hur historia kan skrivas och förstås.”
Bo Eriksson, Populär Historia
