Siri (Norstedts, 2011)

Hemmet är vackert, vänkretsen stor och spirituell, maken den finaste som går att föreställa sig, och dottern en ljuvlig liten varelse. Hur kan man då inte vara tillfreds?

“Mamma, jag är inte skapad för ett stilla hem med frid och rosendoft! Jag behöver strid för att bli lycklig!” Så förklarar friherrinnan Siri Wrangel, ett år efter mötet med författaren August Strindberg, för sin förkrossade mor sitt plötsliga uppbrott från man och barn och allt vad konventioner heter. Siri vill bli aktris, det har alltid varit hennes brinnande önskan, ända sedan hon var ett litet barn som tillsammans med sina väninnor gjorde små uppträdanden i Tapetsalen på gården Jackarby, i Finland. Men en friherrinna, till råga på allt gift med en kapten i gardet, kan förstås under inga omständigheter stå på en scen.

Siri lämnar verkligen allt för att gå in i ett nytt äktenskap, och ett helt nytt liv. Hon välkomnas i Augusts konstnärskretsar och lyckas skaffa sig en skådespelarkarriär med debut och anställning på nationalscenen Dramaten. Men moderns bifall får hon aldrig. Och vad beträffar “strid” ska Siri snart få mer än hon rimligtvis kan ha önskat sig.

Lena Einhorn skildrar en stark och livsbejakande kvinna som vågar bryta mot sin tids, och framför allt sin omgivnings, sociala regler. Men äktenskapet med Strindberg ska till slut komma att bli hennes olycka. I romanen löper två parallella tidsplan, ett som skildrar nyförälskelsen och ett med utgångspunkt i den uppslitande skilsmässan från Strindberg, där väninnan Marie David spelar en viktig roll. Dessa två spår vrider sig mot och runt varandra till den avgörande punkt där allt går samman och slits sönder på samma gång.

Siri har även publicerats i Estland (Eesti Raamat).

RECENSIONSCITAT:

“[Siri] växer och läsaren växer med henne, förundrad över denna en gång så grundligt väluppfostrade kvinnas strålande dåraktighet och den geniale författarens väldiga småaktighet … Betraktad som en feministisk stridsskrift, som ett nytt En dåres försvarstal – är den lysande.”

Svenska Dagbladet

 

”Lena Einhorn har sökt sig till romanformen för att bäst kunna gestalta Siri von Essen … Det fungerar ypperligt … För ett praktfullt drama är vad det är … Lena Einhorn bygger skickligt en övertygande psykologisk studie av två människor som verkar som skapta för varandra.”

Dagens Nyheter

  

“Det  är en ytterst fängslande personlighet som skildras av en författare som har nästan allt man kan önska av en sådan. Lena Einhorn blåser in liv och ande i sina gestalter, hon förmår få sina miljöer att bli verkliga med vind, doft och atmosfär. Hon inte bara griper tag i sin läsare, hon förändrar hans liv, tankar och person. Detta är stort – jag vet ingen i vårt land som är större.”

DAST Magazine

  

“Lena Einhorns bok är lysande, nästan praktfull … Einhorn behärskar hela materialet och ger gott om plats för psykologiska porträtt av två minst sagt intressanta personer och en fin historieskrivning om kvinnans frigörelse och den tidens kulturliv.”

Icakuriren

 

“Artonhundratalets Stockholm blir märkbart levande i Einhorns beskrivningar av gatorna och kvarteren, och de på den tiden betydligt skörare livsbetingelserna kommer en kännbart nära.”

Sydsvenskan

 

“Einhorn fogar samman det välkända dramat så att man, trots tragiken, blir helt förtjust. Elegansen i språket är inte olikt Strindbergs.… Einhorn ger nytt liv och perspektiv åt dessa två temperament, spända till bristningsgränsen. Vi känner till historien, men hon håller sin psykologiska tolkning, liksom läsaren, i ett fast grepp.”

Nya Wermlands-Tidningen

 

“… berätta en historia kan Einhorn. Det är fascinerande läsning från första till sista sidan.”

Uppsala Nya Tidning

  

“Einhorn har skrivit en sorglig, vacker historia. I denna tid av påstådd valfrihet visar romanen att samhället och tiden vi lever i alltid färgar de mänskliga relationerna, alltid sätter sig i köttet.”

Hallands Nyheter

 

“Mellan sjukdom och drömmar, strålande scenrecensioner och vilda boksuccéer får vi möta Strindbergs sinuskurvor till sinnesstämningar och se honom vända ryggen till när Siri som mest behöver honom. Vi får iaktta hennes läge gradvis närma sig individualistens och gråter inombords åt den hårdhet tiden tvang frigörelsen att vandra hand i hand med. Det är med finess hon gör det, Lena Einhorn. Och den Siri hon gestaltar är här för att lära oss inte bara att välja utan också att välja bort.”

Västerbottens Folkblad

 

”En så fängslande historia att man slukar boken i ett svep.”

Norrköpings tidningar