Lena Einhorn kan ju verkligen berätta en historia så att man fängslas … Och så finns det överraskningar i biografin, som väntar till slutet. Men kanske är det ändå den här beskrivningen av den obegripliga och förfärande utsattheten genom decennierna som de polska judarna har genomlevt som verkligen sitter kvar efter läsningen. Det är en gripande och oerhört välskriven historielektion och biografi som Lena Einhorn har skrivit.
Gunnar Bolin, Kulturnytt, Sveriges Radio
Stundtals läser jag ”En låda apelsiner” som en thriller, där ledtrådar och detaljer skickligt planteras ut för att få sin förklaring längre fram. Titelns låda med apelsiner är ett av många exempel. Andra stunder under läsningen får jag torka tårar ur ögonen. ”En låda apelsiner” är en sann livsberättelse, men den är också en Roman med stort R, och med förmåga att göra allt det där med läsaren som bara litteraturen kan … Det är länge sedan jag läste en föräldrar-barnskildring som är så nära och innerligt beskriven, med all den ambivalens den innehåller … Jag slår igen den med den lite dubbla känslan av att ha tagit del av ett stort livsöde men också av att ha förförts av en rasande bra roman.
Annina Rabe, Expressen
Hur skriver man en annan författares livshistoria? Einhorn säger i efterordet att Jakubowski till att börja med avvisat hennes önskan om att fa göra det, men att han senare, när han drabbats av sjukdomen som efter år av kamp tog hans liv 2020, själv hört av sig och undrat om hon fortfarande var intresserad. Så är det också en roman som författats med en stor portion kärlek till sin huvudperson. Här talar en författare som gripits i märgen av det levnadsöde hon tecknar.
Gabriel Itkes-Sznap, Dagens Nyheter
Einhorn har här förvaltat Jakubowskis historia med en osviklig ömhet och en imponerande inlevelseförmåga som både fyller ut och öppnar upp historiens många luckor. Denna ständiga ovisshet gör att man läser boken både som en drabbande skildring och som en skickligt skriven berättelse från den tid då människor tillät sig lyxen att ta lång tid på sig att berätta sin livshistoria.
Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten
Efter läsningen lever främst bilden av pappan kvar i mig. Det är porträttet av en man som inte låter sig porträtteras, han är ständigt undanglidande, driven av skräck, förnekelse och en förtvivlad livshunger, på flykt under hela sitt liv, ända tills flykten stannar upp, i slummen i Bergsjön utanför Göteborg.
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet
Jag rekommenderar er att läsa En låda apelsiner, kanske särskilt dem av er som inte var bekanta med Jackie Jakubowski, eftersom det för er kommer att vara en fängslande roman, medan vi som kände honom påminns om frånvaron.
Nina Solomin, Fokus
Einhorn förvaltar Jakubowskis historia väl och har en förmåga att lägga ut pusselbitar som tvingar läsaren att fortsätta. Boken är skriven med en rytm, samtidigt som den lämnar luckor man som läsare söker att fylla.
Jonas Frånander, BTJ
Lena Einhorn skriver på lättflytande prosa och tar sig varsamt an sitt ämne. Det är en bok om en pojkes barndom och om den unge man Jasio är på väg att bli vid uppbrottet till Sverige.
Anne-Charlotte Östman, LitteraturMagazinet
När personliga traumatiska upplevelser går hand i hand med strukturella systemfel behöver den ackumulerade skräcken avkodas och synliggöras i någon form, kanske kläs i ord. Finkänsligt, utan ett ord för mycket och i exakt rätt dramaturgisk ordning låter Einhorn läsaren vara med på just en sådan avkodning. På ett filmiskt sätt får vi kliva in och ur scener, både skräckinjagande och kärleksfulla, ständigt i en mästerlig balansgång mellan verkligt och overkligt, rimligt och orimligt.
Sussi Yildiz Dag, Östgöta Correspondenten
Det är en fantastiskt fin roman och jag blir riktigt rörd mellan varven. Tårarna tränger fram då och då, men jag får mig även ett litet skratt någon gång. Precis så där som det ska vara då man läser en riktigt bra bok.
Peter Roth, Social Politik
