”Det är en särskild upplevelse att resa i historien.” Så inleder Lena Einhorn sin färd in i det förflutnas dunkel som Bibeln bjuder på. Är detta historia eller är det blott sagor och legender?
Hon har gjort en liknande resa förut. I sin djärva bok Vad hände på vägen till Damaskus? från 2006 jämförde hon Nya testamentets berättelser med samtida historiska texter. Och hon kom till slutsatsen att Nya testamentet är skrivet i två lager, ett till synes ohistoriskt, ett annat som nära följer de historiska källorna. Hon drog slutsatsen att författarna brottats med två motstridiga agendor: att presentera en oförvitlig religiös kanon, och att samtidigt berätta den sanna historien. Boken blev en stor försäljningsframgång och dess slutsatser väcker fortfarande internationellt intresse.
I denna bok riktar hon samma nyfikna men kritiska blick mot Gamla testamentet, och framför allt mot Moseböckerna. Dessa utspelar sig i stor utsträckning i Egypten, en av forntidens stora civilisationer. Vi får läsa om egyptiska faraoner, landsomfattande farsoter och massiva folkförflyttningar. Det ser ut som dokumenterad historia. Men varför finns då inte ett enda stödjande vittnesbörd? Varför finns inte någon enda egyptisk inskription som bekräftar att Josef någonsin styrde över Egypten? Eller att Mose, eller Aron eller Josua någonsin levde?
Kan förklaringen vara att Gamla testamentets författare brottades med samma oförenliga mål som styrde dem som skrev Nya testamentet? Ligger även i detta fall de historiska spåren under berättelsens yta?
Samtidigt som Lena Einhorn med berättarglädje, obönhörlig forskarnit och okuvlig nyfikenhet undersöker saken bjuds läsaren med på en veritabel bildningsresa. Och det hon upptäcker och blottlägger är häpnadsväckande.
