Dokumentär. Lena Einhorn Film och Sveriges Television; 58 alt. 52 min.
Manus, regi, produktion: Lena Einhorn
Foto: Lars Ryheden
Redigering: Jarmo Hanski
Att försöka förklara mina verkliga känslor för Greta är omöjligt, eftersom jag egentligen inte förstår dem själv. Jag vet att jag känslomässigt har byggt upp en person som inte existerar. Mina ögon ser den verkliga människan – en svensk tjänsteflicka med ett gudomligt ansikte – intresserad endast av pengar, sin hälsa, sex, mat och sömn. Och likafullt lurar hennes ansikte min hjärna. Jag älskar henne, men jag älskar endast den person jag har skapat. Inte den verkliga personen. /Brev från Mercedes de Acosta till Marlene Dietrich
Den 15 april 2000, på dagen tio år efter Greta Garbos död, öppnades en kartong innehållande ett femtiotal brev på Rosenbach Museum i Philadelphia, USA. Breven var skrivna av Greta Garbo och adresserade till väninnan Mercedes de Acosta.
Mercedes de Acosta var till yrket dramatiker och manusförfattarinna. Men i Hollywood kom hon att bli mest känd för sina kärleksaffärer, med några av film- och teatervärldens största kvinnliga stjärnor. Marlene Dietrich skrev glödande kärleksbrev till de Acosta och det gjorde också Isadora Duncan, Ona Munson och Eva le Gallienne. Det var inte så konstigt att öppnandet av breven på Rosenbach Museum emotsågs med stor förväntan. Den hemlighetsfulla Garbo hade aldrig gift sig och tycktes i mångt och mycket leva som en eremit, eller åtminstone som en person som gjorde allt för att undgå världens uppmärksamhet, trots att hon en gång så uppenbart hade sökt den. Frågan många hoppades få besvarad i breven till de Acosta var: Vem var hon egentligen? Och hur såg hennes privata sfär ut?
Med utgångspunkt i brevkorrespondensen, dokumentation, arkiv och biografier så tar bilden av den privata gåtan Garbo form. Mercedes de Acosta är vår ledsagare i filmen som följer Greta Garbos väg genom livet i Hollywood, exilen i New York och barndomen i Sverige.