En sprudlande historia om de två år i Greta Garbos liv då hon utbildade sig på Dramaten, och mötet med Mimi Pollak som blev en av hennes stora kärlekar. Det är en bok som man läser i ett enda slurp: så levande framstår huvudpersonerna Greta, Mimi samt Garbos upptäckare den store regissören Mauritz Stiller och inblickarna i film- och teatervärlden på 20-talet.
Jeanette Gentele, SvD
Lena Einhorn är något så sällsynt som en författare som tycker om sina karaktärer och kan få sina läsare att också tycka om dem…. Gretas dubbelhet skildras mästerligt, hon var gäckande och stark, rädd och svag på samma gång. Den avvisande precisionen i hennes ord. Hennes fascinerande skygghet och oberäkneliga energi. Dialogen bär både vardaglig värme och träffsäker tonprecision.
Sven Olov Karlsson, Expressen
Hon drivs av lusten att berätta den andra historien: den förbjudna, den som generationer av uttolkare, filmkritiker, recensenter och forskare vägrat att kännas vid … när Einhorn gör det till sin uppgift att lätta på förlåten blir det lättare för oss andra att förstå både människan och artisten Greta Gustafsson under den misantropiska ytan … Blekingegatan 32 är en melankolisk roman med dova undertoner. Många gånger bjuder den på fantastisk läsning.
Ulrika Kärnborg, Aftonbladet
Lena Einhorn anstränger sig verkligen att tränga under huden på Greta Garbo och gestalta en sårbar och ömhetstörstande person… Det goda med en roman som ”Blekingegatan 32” är det intresse den väcker för Garbos filmer. Man får lust att plocka ner de gamla klassikerna från hyllan för att upptäcka vilka hemligheter Mauritz Stiller – han porträtteras ovanligt känsligt i boken – och de andra regissörerna såg i Garbos ansikte.
Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan
Lena Einhorns bok om Garbo – Blekingegatan 32 – är lysande! Jag vill göra en djup nigning för en begåvad författare, det är en gripande, välskriven, mycket berörande bok … Det är en fascinerande bok från första till sista sidan … Det är fullödig kärlekslitteratur, en gåva att få läsa! … Den här boken ger mig en lyckokänsla, jag lyfter! Så fantastiskt fint det är att få läsa en bok av en begåvad författare som kan ta ut alla svängar i sitt ämne!
Yvonne Gröning, Dala–Demokraten
Det är en roman som känns. Och som hänger sig kvar långt efter att jag har slutat läsa, långt efter det att Lena Einhorns berättelse är färdig. För när jag har läst ”Blekingegatan 32” från pärm till pärm googlar jag alla namn i boken. Jag tittar på alla klipp jag kan hitta på you-tube. Jag har helt enkelt förälskat mig i den unga, bestämda men ändå märkligt undergivna Greta Gustafsson… Jag hoppas att den blir film en dag. Jag hoppas att vi får följa dessa ungdomar på elevskolan genom en gnistrande vinter-Stockholm under tjugotalet. Det förstår ju vem som helst att det skulle bli en magisk film.
Minna Jonsson, Gefle Dagblad
Lena Einhorn har skrivit en fiktiv biografi om Greta Garbo som håller hela vägen, språket är lysande och romanen är tät och mycket genomarbetad … Blekingegatan 32 är definitivt en av de bästa romaner jag läst i den här genren. Man får en fantastisk introduktion till Stockholms dåvarande film och teaterscen och man lär sig en hel del om skådespelarnas villkor, både på scenen och framför kameran. Man får också en helt ny känsla för gåtan Greta Garbo. Lena Einhorn lyckas med att föra sina läsare mycket nära sin fiktiva huvudperson och när man lägger ifrån sig boken tycker man att man fortfarande kan känna lukten av stekt sill från lägenheten uppe på Söder där Greta Gustafsson brukade dela kökssoffan i det minimala köket med sin syster Alva, och man förstår lite bättre var den stora ikonen Garbo hade sina rötter och varför allt blev som det blev.
Elisabeth Brännström, Tidningen Kulturen
Att läsa den är som att se en klassisk, naturligtvis mycket sorglig, kärleksfilm … Och det som jag inte kunnat föreställa mig utan Einhorns hjälp, är Greta Garbo som strålande förälskad. Dåraktig. En smula lycklig.
Bodil Juggas, Arbetarbladet
Den unga Greta Garbo blir levande på ett häpnadsväckande vis… Hon gör helt enkelt berättelsen om Sveriges främsta filmstjärna till sin egen – och hennes lysande berättarförmåga tystar snart alla eventuella protester.
Johan Fingal, Jönköpingsposten
Det är rysligt och enastående, i fiktionens form, och Einhorn mästerlig i förtätade stämningar … Det fanns en människa under den misantropiska ytan och de vemodiga glimtarna från Hollywood står i motsats till den bilden av Greta, något som lyfter den här romanen från att vara en utmärkt roman om den gåtfulla Garbo till en alldeles lysande sådan om en kreativ och en gång levnadsglad Greta.
Marianne Ekenbjörn, Norrbottenskuriren
Lena Einhorn gör människa av myten … [Blekingegatan 32] gräver sig in under ytan men med stor respekt för de verkliga personerna.
Camilla Carnmo, Borås Tidning
Hennes elektrifierande sätt att skriva och det stoff hon arbetar med gör att man andlöst kastar sig från sida till sida.
Inger Dahlman, Norrköpings Tidningar
Det är storartat av Einhorn. Läs!
Ulrika Larsson, QX
Lena Einhorn lyckas än en gång fånga en historisk person, så hon blir levande.
Kerstin Särneö, Tara
Det är befriande att se ”den gudomliga” förälskad, barnslig och sprallig … Att man får en större förståelse både för människan och konstnären Garbo är höjt över varje tvivel. Dolda sidor av henne vecklas varsamt ut. Det är en mycket bra roman.
Marie Peterson, Icakuriren
Fascinerande roman!
LG, Allas
Romanen Blekingegatan 32 är en bok om drömmar, om ett alldeles speciellt liv … Problemet med bra böcker är att de är näst intill omöjliga att lägga ifrån sig innan man läst färdigt. Det går fort att läsa. Sedan bläddrar man och läser om och finner nya infallsvinklar. Det är omöjligt att sluta fascineras av berättelsen. Berättarens röst tycks fängsla läsaren totalt.
Ölandsbladet
Lena Einhorn skriver effektivt och med filmisk tydlighet – man sugs in i berättelsen och lägger den ogärna ifrån sig innan den är slut.
Kicki Gustafsson, Östersunds-Posten
Jag ser en knut. Och när jag läser Lena Einhorns berättelse om Garbo förnimmer jag den så nära som om den låg i min egen hand. Här beskrivs Garbo på ett sätt som är en konstnärs sätt att beskriva någon. Vi vet inte vad som är sant och osant. Men vi känner. En ung människas önskan att bli till … En roll kräver sitt skal. Tar du skalet av en sköldpadda ser du allt du inte vill se. Kött, blod, nerver. Sköldpaddans skal är rollens kamouflage. Kanske behärskade Garbo den kamoufleringen till fulländning. Hennes eget livs fruktansvärda erfarenheter vilande under rollens pärlemorskimrande skal. En Garbos knut. Inväntande sitt hugg.
Kanhända är det Lena Einhorn som just dragit svärdet. Blottlägger det som skulle kunna vara.
Gunilla Röör, Tidningen Vi
Med stor värme och psykologisk trovärdighet skildrar Einhorn en bräcklig, bekräftelsetörstande revanschist, som pendlar mellan hybris och mindervärdeskomplex. En kvinna som väljer att bli ”den gudomliga”, att leva oåtkomlig och evigt ensam. Med bara minnet kvar av den enda närhet som verkligen betydde något
Yukiko Duke, Tidningen Vi
