Dokumentär. Lena Einhorn Film för Sveriges Television (K-special); 57 min.
Manus: Lena Einhorn
Producent: Lena Einhorn
Foto: Dan Myhrman
Redigering: Kurt Bergmark

 

Jag minns på ett friare sätt. Jag är outsider, medan Sissela är establishment, ordförande för Pulitzerjuryn osv. Hon är det jag inte är och inte vill vara.
Jan Myrdal om sig och sin syster, Göteborgsposten 1998

Författaren Jan Myrdal är förmodligen en av Sveriges mest omstridda kulturpersonligheter. En del hatar honom, en del älskar honom, alla medger att han är en provokatör. En provokatör som älskar brandfacklan. Som kollegan Jan Guillou skrev när en smådeppig, åldersnojad Jan Myrdal plötsligt väcktes ur sin letargi av hotet om att uteslutas ur PEN-klubben (pga sina uttalanden om massakern på Himmelska fridens torg):

”Därefter följde en lång period med Myrdal glatt trumpetande i luren utan att muttra det minsta om dööden…. Livet var en fest, en fajt att vinna.”

Jan Myrdal föddes 1927, som det äldsta barnet – och ende sonen – till Alva och Gunnar Myrdal, de intellektuella arkitekterna till den moderna svenska välfärdstaten. Han hade mycket att leva upp till – och avvisade så småningom allt:

Jag tittade Alva rakt i ögonen och sa att jag inte tillhörde deras familj längre. Jag var inte en del av den längre. Återigen offrar de oss för sina politiska ambitioner och talar om sina nobla principer.

Utanförskapet, rebellrollen, tog Jan tidigt på sig som vore det ett hedersmärke. Han grundar den i barndomen, och för över den till vuxen- och yrkesliv. Etablissemanget ligger inom räckhåll, men han föraktar det, och förkastar det. I alla fall upplever han det så själv. För ambitioner saknar han inte. Myrdal lämnade tidigt skolan för att skriva, och började som journalist på Värmlands Folkblad vid sjutton års ålder. Han debuterade på eget förlag med pjäsen Folkets hus 1953. Han har sedan dess skrivit ett sjuttiotal böcker — skönlitteratur, pjäser, karikatyrer och politisk litteratur. Han har gett ut Balzac, Diderot, Sartre och Strindberg, alla personliga favoriter. Han var ordförande i Svensk-kinesiska föreningen 1968-1971, och i Svensk-kinesiska vänskapsförbundet 1971-1973. Och han var utgivare av och styrelseordförande i tidskriften Folket i bild/Kulturfront 1971-1972 och 1987-1989. Men det verk som, enligt många, är det som till sist kommer att leva vidare av allt Jan Myrdal skrivit är den självbiografiska trilogi som han började publicera 1982, med boken Barndom. En serie som, enligt Kerstin Vinterhed, ”i ett enda slag förvandlade berättelsen om familjen Myrdal från en framgångssaga till en tragedi”.

Och den åldrande Jan Myrdal fortsätter att skriva, med en frenesi. ”Myrdal är alltså den enda människa jag känner som ständigt grubblar över att han inte kommer att hinna skriva färdigt”, säger Jan Guillou. ”Det djävliga med döden är att den berövar honom arbetstid.”

I denna K-special presenterar Lena Einhorn ett porträtt av författaren, aktivisten och människan Jan Myrdal. Det är ett porträtt som med ett unikt filmmaterial följer honom från barndomen tills idag. Jan Myrdal är inte bara en av våra mest produktiva författare, han speglar också en väsentlig tid i den svenska nutidshistorien – och dess förvandling.

Tillbaka till filmlistan